Fortsätt till huvudinnehåll

Tack och hej, 2017
















Året då Feng genomgick sitt MT med godkänt resultat. Året då jag tävlade både Jin och Kaiju med tre titlar på vardera hund som kvitto på att vi är på rätt väg. Året då jag haft flax på jobbfronten. Året då vi äntligen hittade vårt hem och blev gårdsägare på riktigt. Sen så har vi fått lite tillskott med, två kattungar. Svarta och söta som socker, lite föryngring nu när kattgubbarna börjar bli lite till åren.

Den största nyheten är väl gården. Den här gården och jag har faktiskt en historia som stäcker sig längre än till visningen en kylig dag i början av hösten. Sist den var till salu, för tretton år sedan, var jag också här. Då var det sommar, grönt, varmt. Gården har funnits i mitt minne ända sedan dess, och den har kommit på tal då och då genom åren. Den var något särskilt, helt enkelt. När den dök upp till salu nu i höstas så var det aldrig någon fråga om saken, Henrik fastnade också för den innan vi ens varit på visning. Vi såg den, träffades över lunch och så var det i princip bestämt. Det var vår gård, vårt blivande hem, och från det första flyttlasset har det känts som att vi bott här i många, många år. Vår gård, vårt hem. Här finns allt man kan önska sig och lite till.

Det var på många sätt ett slitigt år, men sett till det stora hela var det ändå rätt fantastiskt. Nu blickar vi framåt mot ett nytt år fyllt av nya äventyr och såklart... livet på landet, med får och allt som hör till. Vi flyttade in i november, snabba ryck efter att gårdsköpet blev klart, så vi har lite tid på oss nu över vintern att planera och förbereda. När tjälen går ur marken börjar livet... :)

God jul, och gott nytt år!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Upp och ner

Ja, vad säger man... det är alltid full rulle i vårt hus. Nu har Henrik semester, och han har jobbat på med takrensning och lite allt möjligt. Jag har fullt upp med diverse påhitt som vanligt, är det inte det ena så är det det andra. Jobb, hundar, utflykter, trädgårdsfix... Det allra senaste är väl kanske att vi äntligen fått hem ett gäng får igen, några klövsjöfår och några helsingefår. De har bott här i ett par veckor nu, men först i går började vi valla in dem. Nu när vi har egna får igen, efter drygt 3/4 år, så kommer vi förhoppningsvis att kunna göra lite hemläxa mellan privatlektionerna hos Tibblin vilket borde ge lite mer rutin. Lilla Kaiju är inte så liten längre. Han mäter nog ungefär 45 cm i mankhöjd och väger runt 12 kilo, 18 veckor gammal. Han har tappat alla pyttetänder fram och nya har pluppat upp. Vi har testat honom en gång på får, och jovisst satte han igång och jobbade. Uppvisade djurkänsla, inga huliganbeteenden, ingen balans mot mig heller men det kommer

September

Ja, var ska man börja. Det har varit full rulle, som vanligt. Mycket hund, förstås, det blir ju lätt så. Vi har hunnit med några svängar i skogen, lite sök och en hel del upplet. Fick ett rejält bakslag i uppletsträningen med Kai efter att ha gjort en klassisk "Linda" och försökt hoppa sisådär 2-3 månader fram i träningen, men det är ju lite sånt man får räkna med när man är hund i det här huset. Sen samlade vi ihop oss och körde lite rally, det resulterade i två lyckade omgångar i rallycupen på klubben, deltagande på KM i rally (men vet inget resultat eftersom det avslöjas först på årsmötet... i februari), och så en officiell start som grädde på moset. Roligt att testa vingarna lite, även om vi satsar på brukset så kan det ju vara nyttigt att göra något annat, och framför allt att vänja sig vid tävlingssituationen och nerverna som följer med. Det är ju inte min starka sida, om vi säger så. Rally verkar vara riktigt populärt även här uppe i norr, jag förstår varför för de