Fortsätt till huvudinnehåll

Blixten Sixten



I måndags hälsade jag och Feng på Johanna och Sixten (Kalote's Gun Powder). En supersöt och jätteglad liten kille, riktigt mysig! Minst i kullen redan när de föddes, fortfarande minst med sina 12 kilo och kanske sisådär 48 cm i mankhöjd. ;) Johanna och Sixten har jag träffat två gånger förut, dels förra sommaren när valparna fortfarande var rätt så små, och så förra hösten för ganska precis ett år sedan när vi hade världens minsta kullträff i Vara, med lite provapåvallning såklart.
Hela sommaren har han tyvärr varit konvalescent efter en olycka där han skar upp en trampdyna som sedan blev infekterad och helt förstörd. I dag är han piggelin och tassen har läkt ihop jättefint. :)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Upp och ner

Ja, vad säger man... det är alltid full rulle i vårt hus. Nu har Henrik semester, och han har jobbat på med takrensning och lite allt möjligt. Jag har fullt upp med diverse påhitt som vanligt, är det inte det ena så är det det andra. Jobb, hundar, utflykter, trädgårdsfix... Det allra senaste är väl kanske att vi äntligen fått hem ett gäng får igen, några klövsjöfår och några helsingefår. De har bott här i ett par veckor nu, men först i går började vi valla in dem. Nu när vi har egna får igen, efter drygt 3/4 år, så kommer vi förhoppningsvis att kunna göra lite hemläxa mellan privatlektionerna hos Tibblin vilket borde ge lite mer rutin. Lilla Kaiju är inte så liten längre. Han mäter nog ungefär 45 cm i mankhöjd och väger runt 12 kilo, 18 veckor gammal. Han har tappat alla pyttetänder fram och nya har pluppat upp. Vi har testat honom en gång på får, och jovisst satte han igång och jobbade. Uppvisade djurkänsla, inga huliganbeteenden, ingen balans mot mig heller men det kommer
Skicka en kommentar
Läs mer

I morgon hämtar vi hem den nya stjärnan

Skicka en kommentar
Läs mer

Jaha hörrni

Några månader har gått och mycket, massor, har hänt. Förstås. Den största händelsen var att vi fyllde två hyrsläp, packade in hundar och katter för att 75 mil senare landa i vårt nya hem. I Norrland. Allt blev väldigt hektiskt de sista veckorna, måmga känslor och mycket stress som späddes på med sorg över en av våra katter som fick somna in strax innan flytten. Saknaden av allt och alla som vi lämnat där nere i södern är stor, men såklart är glädjen över att äntligen återvända norrut... hem... inte obetydlig. Jag saknar Henriks familj, alla fina människor jag lärt känna genom hunderiet och mitt arbete, jag saknar fåren, vårt hus och alla underbara promenadslingor... mycket saknade blir det. Känslomässigt var de sista dagarna innan, men framför allt de första dagarna efter flytten de värsta. Nu har vi nog alla landat lite mer. Katterna älskar sitt nya hus och har acklimatiserat sig bra till inomhuslivet nu när de inte får gå ut. Hundarna trivs också. Vi kastrerade Athos några veckor i
Skicka en kommentar
Läs mer