Fortsätt till huvudinnehåll

Årsmötet avklarat

Årsmötet på hundklubben är avklarat, och vi fick ta emot pris för klubbmästartiteln i lydnad samt klubbmästar-andraplatsen i rallylydnad 2014. :) Tydligen skulle det komma med ett vandringspris också men det hade strulat ihop sig så det kommer senare. De här dropparna var dock jättefina och gör sig bra på prishyllan som börjar kännas full nu. Säga vad man vill men det har gått rätt bra för oss de här två åren som vi varit ute på banorna ett par gånger.


Såhär ser Ella ut just nu, blivande mamman. Tjock och go, men spåra kan hon minsann ändå. :) Ser fram emot att få hem en liten busvalp som förhoppningsvis ska få gå i pappas fotstpår och kanske lite längre också, vem vet... Feng är såklart inte bortglömd på något vis (snarare tvärtom, bortskämd och får alldeles för mycket uppmärksamhet och fördelar, och jag har dessutom rätt så enorma krav på vad hon förväntas göra och bli "någon gång i framtiden"), men hon är min vallhund först och främst. Och vi tar det lugnt. Nästa valp kommer att få valla också, jag hoppas att det blir en duktig vallhund, men tanken ÄR i första hand bruks/lydnad. Sedan får vi ju se. I mitt hus utgår vi ifrån vad hundarna tycker är roligt och verkar passa till, så långt det går. :) Det blir både lättare och roligare så för alla inblandade tycker jag.



Jag och Feng har gått en kurs för klubbens instruktörer (+mig, jag hade turen att få haka på) i belöningsteknik/coaching/grundfärdigheter). Superkul är det, tyvärr bara två gånger kvar. Feng är FENOMENALT rolig att ha att göra med i träningssammanhang, väldigt arbetsvillig och man får dra henne ur träningshallen. Kontakten är super, hon tänker dessutom så det knakar och lär sig snabbt. Jag med, haha. :) Vi har verkligen superroligt, så jag kommer att fortsätta med lydnad tillsammans med henne. Hon älskar det nog ungefär lika mycket som Jin, det märks mer och mer att hon är väldigt lik honom. Ledsnar aldrig på att jobba, kan repetera om och om och om och om igen. Störningstålig. Snabb, intensiv, lättlärd. Bra tryck, hög samarbetsvilja och färdigmonterad arbetsmotor är så mycket värt.



Nu längtar vi efter att få börja valla igen... ser fram emot att få egna får igen, vi kommer nog inte stå utan över vintern fler gånger. Det har varit jättebra att inte ha tillgång till får nu i ett par månader för jag behövde ge oss alla en paus, men i framtiden så blir det får "året runt". Mest för att jag saknar pysslandet... de är ju så trevliga djur, får. När de inte rymmer, hmm.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Upp och ner

Ja, vad säger man... det är alltid full rulle i vårt hus. Nu har Henrik semester, och han har jobbat på med takrensning och lite allt möjligt. Jag har fullt upp med diverse påhitt som vanligt, är det inte det ena så är det det andra. Jobb, hundar, utflykter, trädgårdsfix... Det allra senaste är väl kanske att vi äntligen fått hem ett gäng får igen, några klövsjöfår och några helsingefår. De har bott här i ett par veckor nu, men först i går började vi valla in dem. Nu när vi har egna får igen, efter drygt 3/4 år, så kommer vi förhoppningsvis att kunna göra lite hemläxa mellan privatlektionerna hos Tibblin vilket borde ge lite mer rutin. Lilla Kaiju är inte så liten längre. Han mäter nog ungefär 45 cm i mankhöjd och väger runt 12 kilo, 18 veckor gammal. Han har tappat alla pyttetänder fram och nya har pluppat upp. Vi har testat honom en gång på får, och jovisst satte han igång och jobbade. Uppvisade djurkänsla, inga huliganbeteenden, ingen balans mot mig heller men det kommer

I morgon hämtar vi hem den nya stjärnan

Jaha hörrni

Några månader har gått och mycket, massor, har hänt. Förstås. Den största händelsen var att vi fyllde två hyrsläp, packade in hundar och katter för att 75 mil senare landa i vårt nya hem. I Norrland. Allt blev väldigt hektiskt de sista veckorna, måmga känslor och mycket stress som späddes på med sorg över en av våra katter som fick somna in strax innan flytten. Saknaden av allt och alla som vi lämnat där nere i södern är stor, men såklart är glädjen över att äntligen återvända norrut... hem... inte obetydlig. Jag saknar Henriks familj, alla fina människor jag lärt känna genom hunderiet och mitt arbete, jag saknar fåren, vårt hus och alla underbara promenadslingor... mycket saknade blir det. Känslomässigt var de sista dagarna innan, men framför allt de första dagarna efter flytten de värsta. Nu har vi nog alla landat lite mer. Katterna älskar sitt nya hus och har acklimatiserat sig bra till inomhuslivet nu när de inte får gå ut. Hundarna trivs också. Vi kastrerade Athos några veckor i