Fortsätt till huvudinnehåll

Fyra aussies under ett tak











Nu har Athos kommit hem igen för ett par veckors semester, och lite valpfostran. ;) Han har ju gjort ett bra jobb med de andra två, och är en guldklimp när det gäller hundspråk. En trygg och stabil, stor, stark men snäll och tålmodig hanhund som är en fenomenal flockhund. De andra två "vuxna" här hemma har bra hundspråk men jag har inte träffat många hundar som slår Athos på fingrarna när det gäller kommunikation, och eftersom Kaiju har en del likheter med Athos - han har fint självförtroende och kommer nog bli en stark hund, både mentalt och fysiskt, och har grunderna till ett tålmodigt och fint hundspråk - så vill jag att han ska lära sig av "den bästa", helt enkelt. Jin är en supersnäll lekfarbror, Feng är en busig men ibland tiksnäsig syster, Athos' är den som inte höjer ett ögonbryn när valpen klättrar på honom men samtidigt kan säga till - och mena det - när valpen testar gränsern... som när han sticker ner huvudet i en matskål som tillhör någon annan. Athos har en bra stegring i kommunikationen, han säger till men aldrig för mycket. Jag gillar inte riktigt hundar som slår på stora trumman för ingenting; Athos gör inte det. Han säger till fint, sen ökar han intensitet tills han får rätt reaktion. Han blir inte grinig eller arg, han säger bara till så att den andra förstår, sen bryr han sig inte mer om saken. Aldrig tjurig eller långsur. Sen är han ju hiskeligt klok också. ;)

Lill-Kaijsern växer och ena örat har tippat fram. Antar att de kommer tippa fram och upp igen i omgångar de närmsta månaderna, särskilt vackert är det dock inte med ena örat fram och andra upp (vikt åt sidan), haha. Han har tittat på får, och fåren har tittat på honom. Märks att han har självförtroende, helt klart. Vi leker mycket, busar och myser. Han är nog den valp som varit med på mest äventyr i det här huset, det har bara blivit så den här gången. På tisdag blir det vaccination. Tänk att han redan är 12 veckor, och har bott här i en månad! Tiden rusar iväg...

Sen har vi lite nytt om Feng också, i går gick vi MH på Skövde Brukshundklubb och det gick jättebra, hon skötte sig fint genom hela testet och visade på bra egenskaper. En stabil tös, inte jätteförtjust i att bli fasthållen och hanterad och det är ju sådan hon är, testledaren kunde ändå känna igenom hela hunden. Mycket lek, balanserade reaktioner, fint mod och nyfikenhet, snabba och absoluta avreaktioner, och så avslutade vi med en etta på skott! Jag ställde till det lite för henne i första jaktbiten så hon sprang istället och skulle hämta leksaken från kampdelen strax innan, försökte klättra upp i en kärra som stod bakom publiken för att komma åt den så hon var ju väldigt målinriktad även om det blev lite tokigt hahaha. Andra jaktdelen sa jag varsågod och då stack hon i alla fall utan tvekan hela vägen och gjorde ett rävskutt på trasan. Sötnosan. Det var skönt att äntligen få MHt avklarat, uppfödar-MHt i höstas blev ju inställt och samma med det jag var anmäld till tidigare i år. Är det för få anmälda så blir de ju tyvärr inte av... det här blev dock fullbokat och innan Feng gick sin runda så hann jag gå med och se en flatte och en schäfer. När vi kom till skottet i slutet på våran omgång så var jag lite fundersam på vad hon skulle tycka om kampstocken som schäfern dreglat ner fullständigt, så jag tänkte byta till en egen leksak som jag hade med mig.... men hon sög tag i den och ville inte alls släppa utan kampade som bara sjutton så vi körde på och hon höjde inte ens ett ögonbryn över skotten vare sig i lek eller passivitet. Fintjejen! Hon blev lite extra glad efteråt när puliken applåderade henne när vi fick vår genomgång av beskrivaren. :)

Nu har två av syskonen i te-kullen gått MH med fint resultat, den andra i Norge så det kommer tyvärr inte in på svenska Hunddata men jag ska lägga till protokollen på kullsidan när jag orkar skriva av nyckeln. Jag är rätt besviken över att inte fler har gjort MH eller röntgat (3 av 7 valpar röntgade, alla tre har A/ua), de visste ju när de köpte hundarna att det var något som  både Carina och jag som hanhundsägare ville att de skulle göra. Det tar ju inte många timmar av hundens liv och kostar faktiskt inte mycket heller. Trist.

Den kommande veckan blir det en hel del vallning för Feng, vaccinering för Kaiju, fysträning och lydnad för Jin. Hoppas bara att vädret blir lite roligare och stabilare!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Upp och ner

Ja, vad säger man... det är alltid full rulle i vårt hus. Nu har Henrik semester, och han har jobbat på med takrensning och lite allt möjligt. Jag har fullt upp med diverse påhitt som vanligt, är det inte det ena så är det det andra. Jobb, hundar, utflykter, trädgårdsfix... Det allra senaste är väl kanske att vi äntligen fått hem ett gäng får igen, några klövsjöfår och några helsingefår. De har bott här i ett par veckor nu, men först i går började vi valla in dem. Nu när vi har egna får igen, efter drygt 3/4 år, så kommer vi förhoppningsvis att kunna göra lite hemläxa mellan privatlektionerna hos Tibblin vilket borde ge lite mer rutin. Lilla Kaiju är inte så liten längre. Han mäter nog ungefär 45 cm i mankhöjd och väger runt 12 kilo, 18 veckor gammal. Han har tappat alla pyttetänder fram och nya har pluppat upp. Vi har testat honom en gång på får, och jovisst satte han igång och jobbade. Uppvisade djurkänsla, inga huliganbeteenden, ingen balans mot mig heller men det kommer

I morgon hämtar vi hem den nya stjärnan

Jaha hörrni

Några månader har gått och mycket, massor, har hänt. Förstås. Den största händelsen var att vi fyllde två hyrsläp, packade in hundar och katter för att 75 mil senare landa i vårt nya hem. I Norrland. Allt blev väldigt hektiskt de sista veckorna, måmga känslor och mycket stress som späddes på med sorg över en av våra katter som fick somna in strax innan flytten. Saknaden av allt och alla som vi lämnat där nere i södern är stor, men såklart är glädjen över att äntligen återvända norrut... hem... inte obetydlig. Jag saknar Henriks familj, alla fina människor jag lärt känna genom hunderiet och mitt arbete, jag saknar fåren, vårt hus och alla underbara promenadslingor... mycket saknade blir det. Känslomässigt var de sista dagarna innan, men framför allt de första dagarna efter flytten de värsta. Nu har vi nog alla landat lite mer. Katterna älskar sitt nya hus och har acklimatiserat sig bra till inomhuslivet nu när de inte får gå ut. Hundarna trivs också. Vi kastrerade Athos några veckor i