September

Ja, var ska man börja. Det har varit full rulle, som vanligt. Mycket hund, förstås, det blir ju lätt så. Vi har hunnit med några svängar i skogen, lite sök och en hel del upplet. Fick ett rejält bakslag i uppletsträningen med Kai efter att ha gjort en klassisk "Linda" och försökt hoppa sisådär 2-3 månader fram i träningen, men det är ju lite sånt man får räkna med när man är hund i det här huset. Sen samlade vi ihop oss och körde lite rally, det resulterade i två lyckade omgångar i rallycupen på klubben, deltagande på KM i rally (men vet inget resultat eftersom det avslöjas först på årsmötet... i februari), och så en officiell start som grädde på moset. Roligt att testa vingarna lite, även om vi satsar på brukset så kan det ju vara nyttigt att göra något annat, och framför allt att vänja sig vid tävlingssituationen och nerverna som följer med. Det är ju inte min starka sida, om vi säger så. Rally verkar vara riktigt populärt även här uppe i norr, jag förstår varför för det är en rolig sport som passar de flesta.

Vinst på debuten, inte illa pinkat av en lustigkurre

Feng har ju inte fått valla så jättemycket i år, blev en del när vi vallade in i vintras men nu i sommar kan man väl räkna gångerna på fingrarna. Hur som helst så blev det en tur till Kroksbo/SWEDASC där Chris Caldwell (som jag varit tidtagare för på trial för några år sedan) var instruktör på en tvådagars clinic. Det var spännande att få byta miljö, förutsättningar och djurslag, och det var dessutom första gången Feng gått på clinic. Hon skötte sig fint och fick beröm av instruktören. Jag är lite ringrostig märkte jag, men Feng gick så fint så trots att hon säkert är lite ringrostig också. Vi ska fortsätta med grundträningen och hoppas på lite bättre träningsmöjligheter framöver. Den här veckan har vi varit ett par dagar på gården där fåren står och hjälpt till lite med att få ordning på en träningshage. De har dessutom skaffat metallgrindar/fålla, så nu kan vi snart börja träna sådant också!
Som avslutning på clinicen, för att återgå dit, så fick vi möjligheten att testa nötvallning. Riktigt, riktigt spännande och nervöst. Jag var inte säker på hur hon skulle reagera, men det tog inte många sekunder innan jag insåg att hon hade koll på läget. Och det är väl som instruktören sa (han har hundar av ungefär samma linjer); this is what she was bred to do. Och så var det. Hon föll in i det som om hon aldrig gjort annat. Cool och bestämd. Inget springande, inget härjande. Bara tydlig, avslappnad, stark. Nu helt plötsligt är grannens köttdjur det mest intressanta i världen, så hon fick väl smak på det hela. Får väl hoppas att hon inte slutar valla fåren bara för att det finns något bättre, haha.

Vi har haft besök också, Frida som har Kaijus syster Tinja kom förbi en sväng och det blev en hel del fika, hundprat och hundbus. Frida är en ambitiös tjej som redan debuterat i rallylydnad, lydnadsklass 1 och (inoff) agility. Tinja är en söt liten tjej.

Nu går det snabbt mot höst här i Norrland. Värmen hänger kvar, men löven faller och bärsäsongen är väl mer eller mindre över men det är vackert ute och det blir en hel del fotograferande!