Linda och Ulvarna

I morgon har Kaiju bott här i tre veckor, och nu har jag nog börjat få en rätt klar bild av vad för sorts hund jag har fått på halsen den här gången. Det roligaste med den första tiden är nog faktiskt att hitta de där sakerna som gör hunden till den unika individ den är, och sedan förstås följa utvecklingen därifrån under de kommande åren ända in i vuxenlivet. Jag är rätt trygg i själva valpägandet... jag tar saker och ting som de kommer, men har ändå lite av en mall jag jobbar efter. Det sitter väl rätt bra i ryggmärgen efter ett par hundar, antar jag. Jag vet vad jag vill ha och vad jag inte vill ha, beteendemässigt, och jag utgår alltid ifrån att vardagsuppförande, trygghet och relation kommer först och "träning" är sekundärt. Visst slinker det in lite grundsaker, men det är väldigt begränsat i början. Inklickning, namnet/inkallning, belönar naturligtvis all spontan kontakt... nytt för den här turen med valp är att jag lagt in omvänt lockande. I övrigt handlar det mesta om

Nu är han här, lilla Kaiju! Hemresan gick jättebra, lite pip de första minuterna men sedan sov han gott i husses knä med en liten kissepaus halvvägs hem. Det gick jättebra att introducera honom för de andra djuren. Jin och Feng verkade direkt förstå att det var en ny flockmedlem, inga problem där. (Katterna) Freddie och Herkules har han inte hunnit träffa så mycket men farbror Mini som är sjukskriven pga utsträckt ledband (och mer eller mindre innekatt av den anledningen) träffade han förstås så snart han kom in i huset. Mini kommer alltid och hälsar, och jag skojar inte när jag säger att han är världens snällaste. Mot hundar överlag, men framför allt mot valpar. :) Första natten gick jättebra, inte ett enda pip. I dag har vi rensat i jordgubbslandet, upptäckt trädgården och lekt lite. Jättehärlig valp, trygg och glad. Busig men snäll. Det kommer bli roligt att se hur han blir som när han växer upp. :)