Valpar växer snabbt

I morgon har Kaiju bott här i tre veckor, och nu har jag nog börjat få en rätt klar bild av vad för sorts hund jag har fått på halsen den här gången. Det roligaste med den första tiden är nog faktiskt att hitta de där sakerna som gör hunden till den unika individ den är, och sedan förstås följa utvecklingen därifrån under de kommande åren ända in i vuxenlivet. Jag är rätt trygg i själva valpägandet... jag tar saker och ting som de kommer, men har ändå lite av en mall jag jobbar efter. Det sitter väl rätt bra i ryggmärgen efter ett par hundar, antar jag. Jag vet vad jag vill ha och vad jag inte vill ha, beteendemässigt, och jag utgår alltid ifrån att vardagsuppförande, trygghet och relation kommer först och "träning" är sekundärt. Visst slinker det in lite grundsaker, men det är väldigt begränsat i början. Inklickning, namnet/inkallning, belönar naturligtvis all spontan kontakt... nytt för den här turen med valp är att jag lagt in omvänt lockande. I övrigt handlar det mesta om att umgås, vila tillsammans, gå på äventyr, leka, och så lite social/miljö/bilträning på det.

För att inte spinna iväg för mycket så kan vi ju återgå lite snabbt till det där med "personlighet". Alla valpar har något som man minns dem för.
Med Athos var det bitandet - AJ vad han bet, och det gick hål på både hud och kläder, jag skojjar inte när jag säger att han slaktade en hel garderob för mig när han lekte genom att bita i kläderna hahaha - och en annan sak jag minns väldigt väl var att han var socialt avvisande. Kortfattat morrade han åt folk han inte ville umgås med. Hade hög integritet och var väldigt självständig, samtidigt var han otroligt smart och en intressant hund förstås.

Med Jin så var det den otroliga kamplusten och intensiviteten, samt att han var så förarfokuserad och lättmotiverad. Sedan lät han som en vildsint grävling när man lekte med honom, haha, och han älskade att hänga i Athos svans.

Med Feng så var det den otroliga kroppskontrollen, och det faktum att hon inte hade något intresse av folk bortsett från mig. Inte avvisande som Athos men verkligen noll intresse, det var knappt att hon engagerade sig i Henrik. Och klyftig var hon också, en snabbtänkt liten vessla med mycket egen vilja.

Så har vi då Kaiju. Kaiju är lika godmodig som han är stor och stark, och jag hoppas att han behåller den inställningen till allt och alla. Hans personlighet passar mycket bra in i vår lilla flock. Vänlig, tålmodig, bestämd om det är något men lite av en "Tjuren Ferdinand".

Nedan kommer några bilder i kronologisk ordning. Från hämtning vid 8 veckor tills i dag, 10 veckor och 6 dagar. ;) De andra guldklimparna är varken bortglömda eller åsidosatta, men inte med på fullt så många kort just nu.