Fortsätt till huvudinnehåll

Fyra aussies under ett tak











Nu har Athos kommit hem igen för ett par veckors semester, och lite valpfostran. ;) Han har ju gjort ett bra jobb med de andra två, och är en guldklimp när det gäller hundspråk. En trygg och stabil, stor, stark men snäll och tålmodig hanhund som är en fenomenal flockhund. De andra två "vuxna" här hemma har bra hundspråk men jag har inte träffat många hundar som slår Athos på fingrarna när det gäller kommunikation, och eftersom Kaiju har en del likheter med Athos - han har fint självförtroende och kommer nog bli en stark hund, både mentalt och fysiskt, och har grunderna till ett tålmodigt och fint hundspråk - så vill jag att han ska lära sig av "den bästa", helt enkelt. Jin är en supersnäll lekfarbror, Feng är en busig men ibland tiksnäsig syster, Athos' är den som inte höjer ett ögonbryn när valpen klättrar på honom men samtidigt kan säga till - och mena det - när valpen testar gränsern... som när han sticker ner huvudet i en matskål som tillhör någon annan. Athos har en bra stegring i kommunikationen, han säger till men aldrig för mycket. Jag gillar inte riktigt hundar som slår på stora trumman för ingenting; Athos gör inte det. Han säger till fint, sen ökar han intensitet tills han får rätt reaktion. Han blir inte grinig eller arg, han säger bara till så att den andra förstår, sen bryr han sig inte mer om saken. Aldrig tjurig eller långsur. Sen är han ju hiskeligt klok också. ;)

Lill-Kaijsern växer och ena örat har tippat fram. Antar att de kommer tippa fram och upp igen i omgångar de närmsta månaderna, särskilt vackert är det dock inte med ena örat fram och andra upp (vikt åt sidan), haha. Han har tittat på får, och fåren har tittat på honom. Märks att han har självförtroende, helt klart. Vi leker mycket, busar och myser. Han är nog den valp som varit med på mest äventyr i det här huset, det har bara blivit så den här gången. På tisdag blir det vaccination. Tänk att han redan är 12 veckor, och har bott här i en månad! Tiden rusar iväg...

Sen har vi lite nytt om Feng också, i går gick vi MH på Skövde Brukshundklubb och det gick jättebra, hon skötte sig fint genom hela testet och visade på bra egenskaper. En stabil tös, inte jätteförtjust i att bli fasthållen och hanterad och det är ju sådan hon är, testledaren kunde ändå känna igenom hela hunden. Mycket lek, balanserade reaktioner, fint mod och nyfikenhet, snabba och absoluta avreaktioner, och så avslutade vi med en etta på skott! Jag ställde till det lite för henne i första jaktbiten så hon sprang istället och skulle hämta leksaken från kampdelen strax innan, försökte klättra upp i en kärra som stod bakom publiken för att komma åt den så hon var ju väldigt målinriktad även om det blev lite tokigt hahaha. Andra jaktdelen sa jag varsågod och då stack hon i alla fall utan tvekan hela vägen och gjorde ett rävskutt på trasan. Sötnosan. Det var skönt att äntligen få MHt avklarat, uppfödar-MHt i höstas blev ju inställt och samma med det jag var anmäld till tidigare i år. Är det för få anmälda så blir de ju tyvärr inte av... det här blev dock fullbokat och innan Feng gick sin runda så hann jag gå med och se en flatte och en schäfer. När vi kom till skottet i slutet på våran omgång så var jag lite fundersam på vad hon skulle tycka om kampstocken som schäfern dreglat ner fullständigt, så jag tänkte byta till en egen leksak som jag hade med mig.... men hon sög tag i den och ville inte alls släppa utan kampade som bara sjutton så vi körde på och hon höjde inte ens ett ögonbryn över skotten vare sig i lek eller passivitet. Fintjejen! Hon blev lite extra glad efteråt när puliken applåderade henne när vi fick vår genomgång av beskrivaren. :)

Nu har två av syskonen i te-kullen gått MH med fint resultat, den andra i Norge så det kommer tyvärr inte in på svenska Hunddata men jag ska lägga till protokollen på kullsidan när jag orkar skriva av nyckeln. Jag är rätt besviken över att inte fler har gjort MH eller röntgat (3 av 7 valpar röntgade, alla tre har A/ua), de visste ju när de köpte hundarna att det var något som  både Carina och jag som hanhundsägare ville att de skulle göra. Det tar ju inte många timmar av hundens liv och kostar faktiskt inte mycket heller. Trist.

Den kommande veckan blir det en hel del vallning för Feng, vaccinering för Kaiju, fysträning och lydnad för Jin. Hoppas bara att vädret blir lite roligare och stabilare!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Upp och ner

Ja, vad säger man... det är alltid full rulle i vårt hus. Nu har Henrik semester, och han har jobbat på med takrensning och lite allt möjligt. Jag har fullt upp med diverse påhitt som vanligt, är det inte det ena så är det det andra. Jobb, hundar, utflykter, trädgårdsfix... Det allra senaste är väl kanske att vi äntligen fått hem ett gäng får igen, några klövsjöfår och några helsingefår. De har bott här i ett par veckor nu, men först i går började vi valla in dem. Nu när vi har egna får igen, efter drygt 3/4 år, så kommer vi förhoppningsvis att kunna göra lite hemläxa mellan privatlektionerna hos Tibblin vilket borde ge lite mer rutin. Lilla Kaiju är inte så liten längre. Han mäter nog ungefär 45 cm i mankhöjd och väger runt 12 kilo, 18 veckor gammal. Han har tappat alla pyttetänder fram och nya har pluppat upp. Vi har testat honom en gång på får, och jovisst satte han igång och jobbade. Uppvisade djurkänsla, inga huliganbeteenden, ingen balans mot mig heller men det kommer

September

Ja, var ska man börja. Det har varit full rulle, som vanligt. Mycket hund, förstås, det blir ju lätt så. Vi har hunnit med några svängar i skogen, lite sök och en hel del upplet. Fick ett rejält bakslag i uppletsträningen med Kai efter att ha gjort en klassisk "Linda" och försökt hoppa sisådär 2-3 månader fram i träningen, men det är ju lite sånt man får räkna med när man är hund i det här huset. Sen samlade vi ihop oss och körde lite rally, det resulterade i två lyckade omgångar i rallycupen på klubben, deltagande på KM i rally (men vet inget resultat eftersom det avslöjas först på årsmötet... i februari), och så en officiell start som grädde på moset. Roligt att testa vingarna lite, även om vi satsar på brukset så kan det ju vara nyttigt att göra något annat, och framför allt att vänja sig vid tävlingssituationen och nerverna som följer med. Det är ju inte min starka sida, om vi säger så. Rally verkar vara riktigt populärt även här uppe i norr, jag förstår varför för de

Tack och hej, 2017

Året då Feng genomgick sitt MT med godkänt resultat. Året då jag tävlade både Jin och Kaiju med tre titlar på vardera hund som kvitto på att vi är på rätt väg. Året då jag haft flax på jobbfronten. Året då vi äntligen hittade vårt hem och blev gårdsägare på riktigt. Sen så har vi fått lite tillskott med, två kattungar. Svarta och söta som socker, lite föryngring nu när kattgubbarna börjar bli lite till åren. Den största nyheten är väl gården. Den här gården och jag har faktiskt en historia som stäcker sig längre än till visningen en kylig dag i början av hösten. Sist den var till salu, för tretton år sedan, var jag också här. Då var det sommar, grönt, varmt. Gården har funnits i mitt minne ända sedan dess, och den har kommit på tal då och då genom åren. Den var något särskilt, helt enkelt. När den dök upp till salu nu i höstas så var det aldrig någon fråga om saken, Henrik fastnade också för den innan vi ens varit på visning. Vi såg den, träff