Fortsätt till huvudinnehåll

Fyra aussies under ett tak











Nu har Athos kommit hem igen för ett par veckors semester, och lite valpfostran. ;) Han har ju gjort ett bra jobb med de andra två, och är en guldklimp när det gäller hundspråk. En trygg och stabil, stor, stark men snäll och tålmodig hanhund som är en fenomenal flockhund. De andra två "vuxna" här hemma har bra hundspråk men jag har inte träffat många hundar som slår Athos på fingrarna när det gäller kommunikation, och eftersom Kaiju har en del likheter med Athos - han har fint självförtroende och kommer nog bli en stark hund, både mentalt och fysiskt, och har grunderna till ett tålmodigt och fint hundspråk - så vill jag att han ska lära sig av "den bästa", helt enkelt. Jin är en supersnäll lekfarbror, Feng är en busig men ibland tiksnäsig syster, Athos' är den som inte höjer ett ögonbryn när valpen klättrar på honom men samtidigt kan säga till - och mena det - när valpen testar gränsern... som när han sticker ner huvudet i en matskål som tillhör någon annan. Athos har en bra stegring i kommunikationen, han säger till men aldrig för mycket. Jag gillar inte riktigt hundar som slår på stora trumman för ingenting; Athos gör inte det. Han säger till fint, sen ökar han intensitet tills han får rätt reaktion. Han blir inte grinig eller arg, han säger bara till så att den andra förstår, sen bryr han sig inte mer om saken. Aldrig tjurig eller långsur. Sen är han ju hiskeligt klok också. ;)

Lill-Kaijsern växer och ena örat har tippat fram. Antar att de kommer tippa fram och upp igen i omgångar de närmsta månaderna, särskilt vackert är det dock inte med ena örat fram och andra upp (vikt åt sidan), haha. Han har tittat på får, och fåren har tittat på honom. Märks att han har självförtroende, helt klart. Vi leker mycket, busar och myser. Han är nog den valp som varit med på mest äventyr i det här huset, det har bara blivit så den här gången. På tisdag blir det vaccination. Tänk att han redan är 12 veckor, och har bott här i en månad! Tiden rusar iväg...

Sen har vi lite nytt om Feng också, i går gick vi MH på Skövde Brukshundklubb och det gick jättebra, hon skötte sig fint genom hela testet och visade på bra egenskaper. En stabil tös, inte jätteförtjust i att bli fasthållen och hanterad och det är ju sådan hon är, testledaren kunde ändå känna igenom hela hunden. Mycket lek, balanserade reaktioner, fint mod och nyfikenhet, snabba och absoluta avreaktioner, och så avslutade vi med en etta på skott! Jag ställde till det lite för henne i första jaktbiten så hon sprang istället och skulle hämta leksaken från kampdelen strax innan, försökte klättra upp i en kärra som stod bakom publiken för att komma åt den så hon var ju väldigt målinriktad även om det blev lite tokigt hahaha. Andra jaktdelen sa jag varsågod och då stack hon i alla fall utan tvekan hela vägen och gjorde ett rävskutt på trasan. Sötnosan. Det var skönt att äntligen få MHt avklarat, uppfödar-MHt i höstas blev ju inställt och samma med det jag var anmäld till tidigare i år. Är det för få anmälda så blir de ju tyvärr inte av... det här blev dock fullbokat och innan Feng gick sin runda så hann jag gå med och se en flatte och en schäfer. När vi kom till skottet i slutet på våran omgång så var jag lite fundersam på vad hon skulle tycka om kampstocken som schäfern dreglat ner fullständigt, så jag tänkte byta till en egen leksak som jag hade med mig.... men hon sög tag i den och ville inte alls släppa utan kampade som bara sjutton så vi körde på och hon höjde inte ens ett ögonbryn över skotten vare sig i lek eller passivitet. Fintjejen! Hon blev lite extra glad efteråt när puliken applåderade henne när vi fick vår genomgång av beskrivaren. :)

Nu har två av syskonen i te-kullen gått MH med fint resultat, den andra i Norge så det kommer tyvärr inte in på svenska Hunddata men jag ska lägga till protokollen på kullsidan när jag orkar skriva av nyckeln. Jag är rätt besviken över att inte fler har gjort MH eller röntgat (3 av 7 valpar röntgade, alla tre har A/ua), de visste ju när de köpte hundarna att det var något som  både Carina och jag som hanhundsägare ville att de skulle göra. Det tar ju inte många timmar av hundens liv och kostar faktiskt inte mycket heller. Trist.

Den kommande veckan blir det en hel del vallning för Feng, vaccinering för Kaiju, fysträning och lydnad för Jin. Hoppas bara att vädret blir lite roligare och stabilare!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Summering av året som gått

Ja huvaligen, tiden går bara snabbare och snabbare ju äldre man blir. Nu har folk börjat sammanfatta hundåret, jag hänger på trenden. Mina mål för i år var att starta en lydnadstävling (utan att dö på kuppen) med Jin, samt att bli klar med får och anka i ASCAs tävlingsform inom vallningen. Jag hade efter förra årets roliga debutsäsong ett qualifying run kvar på får, och två på anka, i högsta klasserna. Om jag fått träningsmöjlighet skulle jag även starta på kor. ******************************************************************************** Debuten Klubbmästerskapet Oki, Delli och Jin på lag-DM 2014 Jin med priset för bästa ekipage, ringens favorit och lagets 2:aplacering * 1:apris och förstaplacering i lydnadsklass 1 på debuten * Klubbmästare i lydnad på andra lydnadstävlingen (inoff) * Individuell förstaplacering på lag-DM i lydnad (30 ekipage), lag-2:a Jag vet inte riktigt hur det gick till, men vi slog till med tre raka segrar i lydnaden. Värsta rysaren p...

Sommar och sol

Tack och hej, 2017

Året då Feng genomgick sitt MT med godkänt resultat. Året då jag tävlade både Jin och Kaiju med tre titlar på vardera hund som kvitto på att vi är på rätt väg. Året då jag haft flax på jobbfronten. Året då vi äntligen hittade vårt hem och blev gårdsägare på riktigt. Sen så har vi fått lite tillskott med, två kattungar. Svarta och söta som socker, lite föryngring nu när kattgubbarna börjar bli lite till åren. Den största nyheten är väl gården. Den här gården och jag har faktiskt en historia som stäcker sig längre än till visningen en kylig dag i början av hösten. Sist den var till salu, för tretton år sedan, var jag också här. Då var det sommar, grönt, varmt. Gården har funnits i mitt minne ända sedan dess, och den har kommit på tal då och då genom åren. Den var något särskilt, helt enkelt. När den dök upp till salu nu i höstas så var det aldrig någon fråga om saken, Henrik fastnade också för den innan vi ens varit på visning. Vi såg den, träff...