Ja, förra helgen (närmare bestämt den 13:e mars) fyllde lilla puffen, spelevinken, huliganen, mysfröet, gullungen och stundtals skitstöveln Kaiju 1 år. Firade gjorde vi "hemma" i Tibro dit vi åkte för att hämta de sista sakerna från huset, och födelsedagspresenterna var av blandad sort; Feng löpte (luktade gott men aj aj aj man fick inte röra). Leverpastejtårta som man FICK röra (och alla hundarna fick varsin). Sist men inte minst gjorde vi ett nytt försök att starta upp honom i fårhagen, man kan inte bara umgås med får hur länge som helst... även om jag medvetet gett den här harskranken gott om tid att fundera på saken. :) En ung/omogen hund kan man gott ta det lite lugnt med att börja träna i vallningen, för unga/omogna hundar har svårt att förstå skillnad på tillsägelse och förbud - vilket jag mer än en gång sett leda till tråkigheter. Är man dessutom, som jag, en stundtals barsk och krävande förare gäller det att man tar mer än en extra funderare på om hunden verkligen är mogen att ta den press man medvetet och omedvetet sätter på den. Man kan absolut låta hunden tända tidigt, men man måste vara medveten om att en hund som tänt kommer behöva begränsas för att inte gå ur händerna på en eller sätta ovanor. Antingen tänder man alltså och tar en paus eller så väntar man med tändningen tills hunden är redo att hantera krav och press. Man behöver inte ha bråttom, det är inte "först är bäst" och vare sig den hund som tänder tidigt eller den tränare som startar sin hund först på tävling har någon fördel gentemot en tränare som ser sin hund, och ger den tid och de bästa av förutsättningar att förstå sin uppgift. Inte bara lyda. Nog om det.
Kaiju har självklart sett får under sin uppväxt, han har varit med i fårhagen lös ända tills nu, men att be honom tända är en annan sak än att låta honom "hänga med damerna". Jag har gjort någon liten ansats förut vid ett par tillfällen när han var liten, han har visat intresse men ingen uthållighet så jag har väntat. Låtit honom vara valp. Nu har han känts lite mognare och han har även fått bättre kroppskontroll så jag beslutade att det var dags att göra ett nytt försök att få honom att tagga till. Vi passade på när vi var hos Tibbe och hans kanonbra träningsbaggar. Tre pass fick vi till, korta. Första var han lite kluven, funderade som väntat, ska jag eller ska jag inte - så jag visade att vi skulle sätta fart på fåren, helt ok, och han hakade på och testade lite. Andra passet tyckte han att det var lite roligare, han smet tillbaks till fåren när vi skulle avsluta. Tredje passet var han tillräckligt på för att jag skulle kunna gå in och börja forma, korrigera, hjälpa honom i balans och det var också första gången som jag har fått känna på det där som är så svårt att sätta ord på; bandet mellan hund och förare i vallning, och -känslan- för vad man har i den svanklädda... jag vet inte hur jag ska beskriva det för många saker gällande vallning går att sätta ord på men den där känslan... den är något man inte läser sig till. :)
Det ska bli roligt att se vad det blir av den lilla sprätten gällande vallningen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte sett fram emot att kunna starta upp honom, även om han är tänkt som bruks/annat-hund så är det ju vallning jag tycker är roligast. Såklart hoppas jag att det ska finnas något att jobba med, och det skulle förvåna mig om det inte gjorde det - men exakt vad han har att komma med får vi helt enkelt vänta och se. Det blir vad det blir. Alltid lär man sig något på vägen. :)
Kaiju väger nu 20,5 kilo och ser ut att vara jämnhög med Jin (så runt 55 cm hög).
De andra hundarna lever livet. Feng har nyss löpt klart, hon var 2 månader tidig i år men jag har hört att många tikar löper nu, även sådana som inte brukar göra det. Skumt. Feng har fått valla en hel del på den nya träningsgruppen, går fint men vi längtar efter barmark och större ytor. Jin och jag har grejat lite med lydnadssaker men även där längtar jag efter barmark och ytor. Athos' kastrering var oerhört effektiv gör under Fengs löp har han inte ens tittat på henne medans de andra pipit i kör och varit stissiga (under höglöpet). Athos var HEMSK runt löp förut. Även om tiken som löpte bodde kilometer bort... Så ja, kastrering var ett bra beslut. :) Hans päls är lite tråkigare och han är svår att få ner i vikt men annars är han pigg och glad, leker som en galning med Kaiju och tar det i övrigt rätt så piano.
Kaiju har självklart sett får under sin uppväxt, han har varit med i fårhagen lös ända tills nu, men att be honom tända är en annan sak än att låta honom "hänga med damerna". Jag har gjort någon liten ansats förut vid ett par tillfällen när han var liten, han har visat intresse men ingen uthållighet så jag har väntat. Låtit honom vara valp. Nu har han känts lite mognare och han har även fått bättre kroppskontroll så jag beslutade att det var dags att göra ett nytt försök att få honom att tagga till. Vi passade på när vi var hos Tibbe och hans kanonbra träningsbaggar. Tre pass fick vi till, korta. Första var han lite kluven, funderade som väntat, ska jag eller ska jag inte - så jag visade att vi skulle sätta fart på fåren, helt ok, och han hakade på och testade lite. Andra passet tyckte han att det var lite roligare, han smet tillbaks till fåren när vi skulle avsluta. Tredje passet var han tillräckligt på för att jag skulle kunna gå in och börja forma, korrigera, hjälpa honom i balans och det var också första gången som jag har fått känna på det där som är så svårt att sätta ord på; bandet mellan hund och förare i vallning, och -känslan- för vad man har i den svanklädda... jag vet inte hur jag ska beskriva det för många saker gällande vallning går att sätta ord på men den där känslan... den är något man inte läser sig till. :)
Det ska bli roligt att se vad det blir av den lilla sprätten gällande vallningen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte sett fram emot att kunna starta upp honom, även om han är tänkt som bruks/annat-hund så är det ju vallning jag tycker är roligast. Såklart hoppas jag att det ska finnas något att jobba med, och det skulle förvåna mig om det inte gjorde det - men exakt vad han har att komma med får vi helt enkelt vänta och se. Det blir vad det blir. Alltid lär man sig något på vägen. :)
Kaiju väger nu 20,5 kilo och ser ut att vara jämnhög med Jin (så runt 55 cm hög).
De andra hundarna lever livet. Feng har nyss löpt klart, hon var 2 månader tidig i år men jag har hört att många tikar löper nu, även sådana som inte brukar göra det. Skumt. Feng har fått valla en hel del på den nya träningsgruppen, går fint men vi längtar efter barmark och större ytor. Jin och jag har grejat lite med lydnadssaker men även där längtar jag efter barmark och ytor. Athos' kastrering var oerhört effektiv gör under Fengs löp har han inte ens tittat på henne medans de andra pipit i kör och varit stissiga (under höglöpet). Athos var HEMSK runt löp förut. Även om tiken som löpte bodde kilometer bort... Så ja, kastrering var ett bra beslut. :) Hans päls är lite tråkigare och han är svår att få ner i vikt men annars är han pigg och glad, leker som en galning med Kaiju och tar det i övrigt rätt så piano.
Kommentarer
Skicka en kommentar